Jag har ju lovat att skriva en förlossningsberättelse och här kommer den äntligen!


Måndagen den 26 April gick jag till barnmorskan på vanlig kontroll. Bebisens hjärtljud var bra, magen växte fint och mina värden var bra. Med andra ord var allt precis som det skulle vara. Jag berättade för min barnmorska att jag hade haft besvär av ganska kraftiga värkar de senaste dagarna och att jag trodde att slemproppen redan hade släppt. Eftersom jag bara var gravid i vecka 34+6 gjorde hon en liten undersökning och upptäckte då att jag var öppen 2 cm. Jag blev skickad till förlossningen på en gång, bebisen var ju påväg! Jag och Stefan låg på förlossningsavdelningen i två dagar men ingen bebis kom. Jag hade ordentliga värkar och fick både sömntabletter och morfinspruta för att kunna sova, men var fortfarande bara öppen 2 cm. På onsdagen blev vi hemskickade.


Sista magbilden.


Väl hemma började det kännas lite bättre och jag och Stefan kollade film och hade det lite mysigt på kvällen. Jag gick och la mig med en värmekudde på magen och lyckades somna. Men lugnet varade inte länge. Den natten var fruktansvärd, jag kunde inte sova mer än 10 minuter i sträck och gick upp flera gånger för att lägga mig i ett varmt bad. Att ligga i badet var det enda som lindrade smärtan. Torsdagen fortsatte likadant med kraftiga värkar som kom med ungeför 10 minuters mellanrum. Man ska åka till förlossningen när man har ungefär 3 värkar på 10 minuter så jag fick stanna hemma. På eftermiddagen orkade jag inte mer och jag ville inte ha en sömnlös och smärtsam natt till så jag ringde till förlossningen. De sa att jag kunde få komma in på en kontroll för att se så bebisen mådde bra och isåfall kunde jag få hem en sovdos med sömntabletter och lugnande.

Vi satte oss i bilen och körde till sjukhuset i hopp om att undersökningen skulle gå fort så vi kunde köpa hem kinamat och ha lite myskväll. När barnmorskan kände efter sa hon "Nu undrar jag om mina fingrar känner rätt, du är öppen 5 cm. Det kommer bli bebis inatt!". Jag och Stefan tittade på varandra och började skratta av lycka. Äntligen hände det något! Jag blev inskiven på förlossningen för andra gången Torsdagen den 29 April klockan 18.00. Jag var då gravid i vecka 35+2, ungeför 5 veckor till beräknad förlossning.

De kommande timmarna var inte så jobbiga som jag trodde de skulle vara. Jag satt på en medicinboll och gungade eller gick runt i korridoren med Stefan som stöd. När jag satt och andaddes igenom värkarna blev jag säker på att vi skulle få en pojke. När jag satt där på bollen kände jag för första gången under hela min graviditet att det var en pojke som låg i magen. Jag ville berätta det för Stefan men jag höll tyst... Eftersom värkarna inte kom oftare än innan trodde jag att det skulle ta lång tid innan jag var öppen 10 cm, men oj vad fel jag hade. Vid skiftbytet kring 21 tiden kom en ny barnmorska in och presenterade sig och undersökte mig. Det hade gått 3 timmar sedan inskrivningen och jag var redan öppen 8 cm. Barnmorskan och sköterskan började plocka fram saker och sa "nu blir det bebis". Då började jag bli nervös på riktigt! Jag hade fortfarande värkar med ganska långt mellanrum och de gjorde inte alls så ont som jag föreställt mig, det kunde inte vara dags redan.

Jag låg i sängen och förstod inte riktigt vad som skulle hända. Barnmorskan tog hål på fosterhinnorna klockan 21.30 och litervis med varmt vatten forsade ut, det var så obehagligt och häfftigt på samma gång. När vattnet gått kom värkarna tätare och jag öppnades från 8 till 10 cm på bara 15 minuter. Det var en fruktansvärd smärta i magen, ryggen och ut i låren. Jag greps av panik och var chockad över att allt gick så fort, det gick inte att tänka klart och jag bara skrek. De plockade fram lustgasen och det var den första smärtlindringen jag testade. Lustgasen gjorde mig ännu mer panikslagen och jag förstod inte alls hur jag skulle andas för att den skulle värka. Lustgasen togs ifrån mig, klockan var 21.45 och det var dags att börja krysta. Det kändes som om jag skulle knäckas på mitten och energin gick åt till att skrika istället för att krysta. Bebisens hjärtljud sjönk och läkare blev tillkallad. Helt plötsligt var det människor överallt i rummet och jag blev livrädd att bebisen var i fara. En läkare satt en sugklocka på bebisens huvud för nu behövde den komma ut snabbt. Stefan stod vi mitt huvud och kramade om mig och när han sa att "det är bara lite kvar, snart är vår bebis här" då fann jag kraften och lyckades trycka ut bebisen sista biten själv. Jag kände hur allt släppte, mer vätska forsade ut och bebisen lades upp på min mage.



Det hade gått drygt 4 timmar sedan jag kom till förlossningen och nu låg bebisen där på mitt bröst med en handduk över sig. Det tog en stund innan jag och Stefan insåg att vi inte visste om det var en pojke eller flicka, men vad spelade det för roll? Vi hade en hel och frisk bebis och lyckan var fulländad. Vi hade fått en pojke!

Moderkakan krystades ut lätt och jag fick sys några ytliga stygn. Jag var fortfarande väldigt chockad över den snabba förlossningen och benen skakade som asplöv. Den berömda brickan med mackor, "champange" och sverigeflagga kom in och efter lite mat i magen kändes det mycket bätte.




Vår fina son blev vägd och mätt och ordentligt undersökt och allt såg bra ut. Han var lite slö och lite svullen eftersom han föddes 5 veckor för tidigt men det var ingen fara så länge han hölls varm och fick sova ordentligt. Stefan fick äran att klä på honom inför fotograferingen till webbisar. Kläderna var i storlek 50 men han drunknade i dem, han var ju så liten och så ömtålig. När vår lilla pojke blivit påklädd, fotograferad och jag hade lyckats ta mig ur sängen för att gå på toaletten blev vi rullade bort till BB. Där fanns tyvärr inte plats för Stefan så han fick åka hem och sova. Vi fick stanna på BB i 6 dagar och Stefan kom och hälsade på oss varje dag.




Torsdagen den 29 April klockan 22.07 förändrades våra liv, vår son kom till världen!
Han vägde 2700 g och var 46 cm lång.