Jag har ju lovat att skriva en förlossningsberättelse och här kommer den äntligen!


Måndagen den 26 April gick jag till barnmorskan på vanlig kontroll. Bebisens hjärtljud var bra, magen växte fint och mina värden var bra. Med andra ord var allt precis som det skulle vara. Jag berättade för min barnmorska att jag hade haft besvär av ganska kraftiga värkar de senaste dagarna och att jag trodde att slemproppen redan hade släppt. Eftersom jag bara var gravid i vecka 34+6 gjorde hon en liten undersökning och upptäckte då att jag var öppen 2 cm. Jag blev skickad till förlossningen på en gång, bebisen var ju påväg! Jag och Stefan låg på förlossningsavdelningen i två dagar men ingen bebis kom. Jag hade ordentliga värkar och fick både sömntabletter och morfinspruta för att kunna sova, men var fortfarande bara öppen 2 cm. På onsdagen blev vi hemskickade.


Sista magbilden.


Väl hemma började det kännas lite bättre och jag och Stefan kollade film och hade det lite mysigt på kvällen. Jag gick och la mig med en värmekudde på magen och lyckades somna. Men lugnet varade inte länge. Den natten var fruktansvärd, jag kunde inte sova mer än 10 minuter i sträck och gick upp flera gånger för att lägga mig i ett varmt bad. Att ligga i badet var det enda som lindrade smärtan. Torsdagen fortsatte likadant med kraftiga värkar som kom med ungeför 10 minuters mellanrum. Man ska åka till förlossningen när man har ungefär 3 värkar på 10 minuter så jag fick stanna hemma. På eftermiddagen orkade jag inte mer och jag ville inte ha en sömnlös och smärtsam natt till så jag ringde till förlossningen. De sa att jag kunde få komma in på en kontroll för att se så bebisen mådde bra och isåfall kunde jag få hem en sovdos med sömntabletter och lugnande.

Vi satte oss i bilen och körde till sjukhuset i hopp om att undersökningen skulle gå fort så vi kunde köpa hem kinamat och ha lite myskväll. När barnmorskan kände efter sa hon "Nu undrar jag om mina fingrar känner rätt, du är öppen 5 cm. Det kommer bli bebis inatt!". Jag och Stefan tittade på varandra och började skratta av lycka. Äntligen hände det något! Jag blev inskiven på förlossningen för andra gången Torsdagen den 29 April klockan 18.00. Jag var då gravid i vecka 35+2, ungeför 5 veckor till beräknad förlossning.

De kommande timmarna var inte så jobbiga som jag trodde de skulle vara. Jag satt på en medicinboll och gungade eller gick runt i korridoren med Stefan som stöd. När jag satt och andaddes igenom värkarna blev jag säker på att vi skulle få en pojke. När jag satt där på bollen kände jag för första gången under hela min graviditet att det var en pojke som låg i magen. Jag ville berätta det för Stefan men jag höll tyst... Eftersom värkarna inte kom oftare än innan trodde jag att det skulle ta lång tid innan jag var öppen 10 cm, men oj vad fel jag hade. Vid skiftbytet kring 21 tiden kom en ny barnmorska in och presenterade sig och undersökte mig. Det hade gått 3 timmar sedan inskrivningen och jag var redan öppen 8 cm. Barnmorskan och sköterskan började plocka fram saker och sa "nu blir det bebis". Då började jag bli nervös på riktigt! Jag hade fortfarande värkar med ganska långt mellanrum och de gjorde inte alls så ont som jag föreställt mig, det kunde inte vara dags redan.

Jag låg i sängen och förstod inte riktigt vad som skulle hända. Barnmorskan tog hål på fosterhinnorna klockan 21.30 och litervis med varmt vatten forsade ut, det var så obehagligt och häfftigt på samma gång. När vattnet gått kom värkarna tätare och jag öppnades från 8 till 10 cm på bara 15 minuter. Det var en fruktansvärd smärta i magen, ryggen och ut i låren. Jag greps av panik och var chockad över att allt gick så fort, det gick inte att tänka klart och jag bara skrek. De plockade fram lustgasen och det var den första smärtlindringen jag testade. Lustgasen gjorde mig ännu mer panikslagen och jag förstod inte alls hur jag skulle andas för att den skulle värka. Lustgasen togs ifrån mig, klockan var 21.45 och det var dags att börja krysta. Det kändes som om jag skulle knäckas på mitten och energin gick åt till att skrika istället för att krysta. Bebisens hjärtljud sjönk och läkare blev tillkallad. Helt plötsligt var det människor överallt i rummet och jag blev livrädd att bebisen var i fara. En läkare satt en sugklocka på bebisens huvud för nu behövde den komma ut snabbt. Stefan stod vi mitt huvud och kramade om mig och när han sa att "det är bara lite kvar, snart är vår bebis här" då fann jag kraften och lyckades trycka ut bebisen sista biten själv. Jag kände hur allt släppte, mer vätska forsade ut och bebisen lades upp på min mage.



Det hade gått drygt 4 timmar sedan jag kom till förlossningen och nu låg bebisen där på mitt bröst med en handduk över sig. Det tog en stund innan jag och Stefan insåg att vi inte visste om det var en pojke eller flicka, men vad spelade det för roll? Vi hade en hel och frisk bebis och lyckan var fulländad. Vi hade fått en pojke!

Moderkakan krystades ut lätt och jag fick sys några ytliga stygn. Jag var fortfarande väldigt chockad över den snabba förlossningen och benen skakade som asplöv. Den berömda brickan med mackor, "champange" och sverigeflagga kom in och efter lite mat i magen kändes det mycket bätte.




Vår fina son blev vägd och mätt och ordentligt undersökt och allt såg bra ut. Han var lite slö och lite svullen eftersom han föddes 5 veckor för tidigt men det var ingen fara så länge han hölls varm och fick sova ordentligt. Stefan fick äran att klä på honom inför fotograferingen till webbisar. Kläderna var i storlek 50 men han drunknade i dem, han var ju så liten och så ömtålig. När vår lilla pojke blivit påklädd, fotograferad och jag hade lyckats ta mig ur sängen för att gå på toaletten blev vi rullade bort till BB. Där fanns tyvärr inte plats för Stefan så han fick åka hem och sova. Vi fick stanna på BB i 6 dagar och Stefan kom och hälsade på oss varje dag.




Torsdagen den 29 April klockan 22.07 förändrades våra liv, vår son kom till världen!
Han vägde 2700 g och var 46 cm lång.

 
Den 29/4 klockan 22.07 blev vi föräldrar till världens finaste pojke.
Han vägde 2700 g och var 46 cm lång. Vårt älskade lilla mirakel. 

Det står fortfarande stilla.. Har haft regelbundna värkar sedan 2 inatt och det gör ont, men de kommer med för långa mellanrum. Jag sover en liten stund, vaknar av att det gör ont, andas ut och somnar om, vaknar några minuter senare av att det gör ont igen och så vidare. Det är ingen höjdare och jag känner mig jättetrött men samtidigt rastlös och otålig, jag tror jag blir galen snart. Just nu är badkaret och vetekudden mina bästa vänner och jag tror jag har badat minst 6 gånger sedan jag kom hem igår.

Nu vet ni iallafall att jag lever och att jag fortfarande går hemma. Svarar jag inte på samtal eller sms beror det på att jag vilar eller helt enkelt inte orkar svarar. Lämna gärna en kommentar i bloggen istället!

Nu börjar värkarna dra igång ordentligt igen och jag sitter och klockar dem på varktimer.se. De senaste värkarna har varat i ca 1 minut och kommit med 5 minuters mellanrum. Jag hoppas att det håller i sig nu och att det drar igång ordentligt under eftermiddagen. Det gör riktigt ont i ryggen och i ljumskarna men jag ska stanna hemma och kämpa så länge det bara går. Vill inte riskera att bli hemskickad igen för det är inte kul att sitta i en skumpande bil med värkar. Håll tummarna för oss!

I måndags blev det minst sagt en konstig vändning på dagen. Jag hade tid hos barnmorskan på eftermiddagen för vanlig kontroll. Allt såg bra ut och jag berättade om mina värkar och att slemproppen gått. Hon sa precis som jag redan visste att slemproppen inte behöver betyda något utan att det kan ta upp till 3 veckor innan förlossningen startar. Hon ville endå undersöka mig så att jag skulle slippa vara orolig. Hon kände efter och konstaterade att jag öppnat mig 2 cm, så hon ringde till förlossningen och beordrade mig att åka dit på direkten. Hon sa "Jenny, du kommer föda idag eller imorgon" och jag var minst sagt chokad. Jag fick ringa mamma så hon fick komma och hämta mig och jag fick ringa hem Stefan som var i Göteboorg.

Vi kom upp till förlossningen och jag fick ett rum och fick byta om till sjukhuskläder. Jag mådde fortfarande bra och kunde inte riktigt förstå vad jag gjorde där. Barnmorskan satte igång ctg-apparaten och kontrollerade mina värkar och lyssnade på bebbens hjärta. Värkarna kom med ca 7 minuters mellanrum och bebisen mådde jättebra så vi fick själva fördriva tiden på sjukhuset resten av dagen. På kvällen hade det inte hänt mer så jag fick sömntabletter och en morfinspruta för att kunna sova. På tisdagsmorgonen vaknade jag av världens illamående och hela dagen gick åt till att ligga i sängen och kräkas. De satte en kanyl och kopplade på dropp så jag skulle få i mig lite näring. Sammandragningarna hade inte ökat och bebisen mådde fortfarande jättebra så på kvällen fick jag en sömndos till och somnade gott. Vaknade upp imorse och kände mig utvilad och mådde riktigt bra. Fick träffa en läkare och eftersom bebisen mådde bra och värkarbetet inte kommit igång på riktigt fick vi lov att åka hem och vila. Det kan bli lite långdraget att vara på sjukhuset i flera dagar. Eftersom jag bara är i vecka 35+1 vill de inte sätta igång förlossningen eftersom bebisen mår bäst när den får stanna i magen så länge som möjligt, varje extra dag är viktig.

Nu är vi iallafall hemma och det känns såklart lite surt men samtidigt skönt att slippa sjukhusmiljön ett tag. Vi hade ju ställt in oss på att få träffa bebisen men samtidigt är vi medvetna att bebisen har det bra i magen. Jag mår också bra nu och eftersom jag fick tabellet mot värken inatt är sammandragningarna inte så smärtsamma. Vi får se vad som händer under dagen och jag ska försöka hålla er uppdaterade. Det är somsagt på gång och jag är öppen 3-4 cm men värkarbetet har stått stilla sedan i måndags. Bebisen har bestämt sig för att den vill komma ut, men tar god tid på sig.

Vi längtar efter dig!

Jag har precis klätt på mig och sminkat mig lite lätt. Helgens utstyrsel har bestått av slitna joggingbyxor, ett fult linne, ett blekt ansikte och risigt hår. Kände att det var dags att lägga ner några minuter extra på mitt utseende om jag ska kunna vistas bland folk. Jag ska strax ta bussen ner till stan och det känns okej trots lite värkar. Ingenting blir bättre av att bara sitta hemma, tvärtom är det väldigt skönt att vara uppe och röra sig lite. Jag har tid hos barnmorskan klockan 3 och innan dess ska jag handla diverse saker på apoteket och ta en titt inom h&m och lindex. Jag får se hur mycket jag orkar med.



Today I look like this!

Bebis
Nu har bebisen ökat med 250 g sedan förra veckan och väger ca 2750 g och är ca 46 cm lång. 34 cm från huvud till stjärt. Föds din bebis i vecka 36 klarar den sig oftast alldeles utmärkt. Många kvinnor upplever att bebisen är mer stilla nu än tidigare. Nu avslutas ett kritiskt stadium av hjärnans utveckling, den är färdigväxt och mogen för livet efter förlossningen.

Du
Din mage mäter mellan 32 och 35 cm. Nu står magen som högst, livmodern känns säkert ända upp i revbenen, men kommer snart att sjunka för var dag allteftersom bebisen lägger sig tillrätta i bäckenet. Nu kan din vikt vara bestående under resten av graviditeten. Viktökningen kan variera men bör ligga mellan 11 och 14 kg. Du drömmer säkert om förlossningen. Din råmjölk kan läcka från dina bröst.



Vad len och fin magen ser ut på bilden! Kan passa på att berätta att jag är noga med att smörja in magen varje dag med weledas havenskapsolja och body butter från bodyshop. Jag vet att man inte kan motverka hudbristningar genom att smörja men jag vill iallafall ge huden bästa möjliga förutsättning. 5 veckor kvar till beräknad förlossning men jag börjar ana att något redan är på gång. Jag gjorde nämligen en minst sagt äcklig upptäckt när jag vara på toaletten imorse - Sveriges största slemklump hamnade på pappret. Om det är slemproppen som gått är det nog inte långt kvar. Läste att förlossningen normalt startar 1-7 dagar efter att slemproppen gått, men det finns som alltid undantag. Tur att jag ska till barnmorskan i eftermiddag för jag börjar bli lite nervös nu och jag som annars bara sitter glad och tyst kommer den här gången ställa en miljon frågor.

Idag mår jag betydligt bättre och värkarna gör inte lika ont längre och kommer inte lika ofta. Vilken befrielse det var att få sova några timmar i sträck imorse. Jag har varit hemma hela dagen och det är frustrerande att ha ont och inte kunna göra något. Höll på att bli galen ett tag så jag gick och la mig brevid Stefan i sängen och grät en skvätt, sen kändes det bättre. Nu i eftermiddag har jag bytat sängkläder och städat fint i sovrummet. Jag måste få Nalle att sova i sin egen säng för han fäller otroligt mycket nu när det börjar bli varmt och jag vill inte ha hårbollar i den renbäddade sängen. Jag längtar redan efter att få gå och lägga mig och snoosa in doften av nytvättade lakan. Finns inget bättre!



Min goding ligger i sängen!

Värkar var tionde minut hela dagen... Kommer det sluta snart? Är det bebisen som är påväg? Kommer det hålla på såhär fem veckor till? Det är många frågor och det finns inget givet svar. En sak är iallafall säker - Det här är inte roligt längre! Frågade Stefan innan om han vill gräva upp mig om ett par veckor för jag skulle vilja gå och gräva ner mig. Som tur är varar värkarna max 30 sekunder och jag har klarat av att städa, laga mat och tvätta idag, men det är tråkigt att bara gå hemma och driva. Jag håller tummarna på att det avtar nu under kvällen men har samtidigt en känsla av att det kommer bli en jobbig natt till. Jag behöver lite medlidande...

Ska göra en liten efterrätt nu bestående av skivad banan, jordgubbar och keso. Älskar keso och har köpt en ny smak som jag hoppas är god - äpple, päron, vanilj. Sen ska jag värma min älskade vetekudde, ta två panodil och sätta mig och se på tv. Ha en trevlig lördagkväll!


Ny smak!

Värken som kommer och går har blivit värre.. Efter en stressig eftermiddag på jobb åkte jag direkt hem till en klasskompis som hade lite tjejmiddag och det var ingen bra idé. Det var jättemysigt och hon bjöd på god mat men jag fick så ont imellanåt att jag hade svårt att hålla minen. Det slutade med att Stefan fick komma och hämta mig och jag fick gå och lägga mig. Mycket sömn blev det däremot inte. Jag har vaknat av smärtan flera gånger inatt och när klockan var strax över 6 orkade jag inte ligga kvar i sängen längre. Jag gick upp och ringde till sjukhuset eftersom jag började bli orolig och ville veta så allt står rätt till. Barnmorskan lugnade mig och sa att det inte är något farligt eller ovanligt och om det är förlossningen som vill starta redan gör de inget för att stoppa den. Jag fick order om att vila så nu har jag precis ringt till jobb och sjukanmält mig. Ska ta ett varmt bad nu och hoppas på att värken avtar lite för jag tror inte jag orkar med att ha det såhär i 5 veckor till.

Värken i magen och ryggen har inte blivit bättre och jag har vaknat flera gånger inatt av att det gjort ont. Det börjar värka i nedre delen av ryggen sen sprider det sig fram i magen och ner mot ljumskarna. Jag har försökt googla runt lite för att se om det är normalt och vad det kan bero på men det är så individuellt och jag blir inte klokare. Blir lite uppskrämd när folk tror att det är förlossningen som är på gång men lugnar mig med att det säkert bara är vanliga sammandragningar som kan göra lite ont på grund av stress. Så länge bebisen rör sig inne i magen och jag inte får jätteont är jag inte orolig. Jag får ta det jättelugnt i helgen och sen prata om det med barnmorskan på måndag.

Jag skulle egentligen ha föreläsningar 9-15 idag men jag valde att stanna hemma eftersom jag ska jobba i eftermiddag. Hade aldrig orkat vara iväg hela dagen, det hade inte känts tryggt för den delen heller. Jag har precis ätit lite och ska ta ett varmt bad nu innan jag ska bege mig till jobb. Det tar imot att åka och jobba men tre timmar idag och tre timmar imorgon ska jag nog stå ut med. Sen får det minsann bli en månads vila innan bebisen tittar ut.

Jag har haft molande värk i nedre delen av magen och ryggen sedan igårkväll. Känns ungefär som mensvärk, men värken kommer och går och håller bara i sig några minuter. Har vaknat flera gånger inatt och vändit och vridit på mig. Jag antar att det bara är förvärkar och att livmodern håller på att träna upp sig, men jag tycker inte det borde göra ont redan. Det är trots allt 38 dagar kvar till beräknad förlossning så jag hoppas det går över snart. Jag får ta det riktigt lugnt idag och se om det hjälper, annars får jag ta upp det med barnmorskan när jag ska dit på måndag.

Utöver min värkande mage mår jag bra och jag har en helt ledig dag idag. Eller ledig är man väl aldrig när man läser på universitet, det finns alltid något att plugga in och tusentals sidor kurslitteratur att läsa. Med ledig menar jag att jag kan disponera min tid precis hur jag vill och än så länge sitter jag bara i köket i min rosa morgonrock. Jag får helt enkelt se hur mycket jag orkar med idag och så håller jag tummarna på att bebismagen slutar protestera.

Nu står bebisens fina spjälsäng på sin plats i sovrummet brevid vår säng. Färdigbäddat och mysigt med nytvättade lakan, den fina kabelstickade filter från Lundmyr och några gosedjur. Både jag, min bror och min syster har legat i samma säng när vi var små, den är alltså 22 år gammal. Jag tycker det blev jättefint och hoppas att vår lilla älskling kommer trivas!

Bebisen

Din bebis längd är denna veckan ungefär 32 cm från huvud till stjärt och 46 cm totalt. Den väger nu omkring 2.2 kg. Håret fortsätter att växa sig längre och tjockare. Bebisens hårfärg kommer troligen att förändras efter förlossningen, så om den är blond finns det en chans att det mörknar senare eller vice versa. Det mesta av lanugohåret trillar av vid den här perioden, men vernixproduktionen ökar. Bebisen tar kalcium från dig för att kunna bilda skelett så därför är det viktigt att du får i dig mycket kalcium. Om du skulle föda bebisen nu skulle den klara sig bra utanför livmodern, den största skillnaden mot ett fullgånget barn är lungornas mognad. Bebisen flyter inte längre omkring utan vilar nu på livmodern. Naglarna har nu vuxit över kanten på fingrarna och bebisen kan riva sig på dem.



Och här har vi två dagsfärska bilder också. Den senaste veckan har allt varit jättebra och jag känner mig mest som vanligt. Inga besvär med jobbiga sammandragningar, svullna fötter, krånglig mage eller sömnsvårigheter. Men självklart märker jag av att jag är höggravid. Energin och konditionen är i botten och det är lite besvärligt att sitta ner eftersom magen är ivägen, men det kommer man inte ifrån. Bebisen har hittat sin favoritposition i magen, på min högersida med rumpan upp mot revbenen. Där ligger h*n och trycker. Det är 6 veckor kvar och jag har inte börjat bli nervös eller orolig än, däremot längtar jag som en tok. Jag hoppas bebisen kommer tidigare än beräknat för det kommer bli en jobbig väntan.

Jo det här! Första bilden är tagen i vecka 25 och andra bilder är tagen nu i vecka 35. Tänk vad mycket bebisen växer på bara 10 veckor, så fort får han/hon inte växa sen efter förlossningen. När man ser hur mycket som händer på bara 10 veckor förstår man samtidigt vilken påfrestning det måste vara för kroppen att bära på ett barn. Visst är det otroligt :)

I brist på annat att göra sitter jag och läser lite i förlossningsforumet på familjeliv.se. Det kan ju vara bra att få sig en uppfattning om hur andra förstföderskor upplevt sina förslossningar, så man vet vad man har framför sig. Läsningen är mycket lärorik och även om mycket av det som skrivs låter hemskt kan jag inte låta bli att sitta och gapskratta för mig själv.

Läs det här till exempel.
(Från tråden; Saker ingen berättar för dig om barnafödande)

Värkarna. Jag väntade mig mensvärk x 100 typ. Kramper i MAGEN. I livmodern. Nej. Bajsnödig är ledordet. Det kändes ungefär som att jag var "havande" med en fem kilos bajskorv som tryckte på i röven. Precis så. Ingen magvärk, bara ett rövtryck som hette duga. En timme innan jag skulle börja krysta: Kan jag få lavemang? Läkarn ba: Du, det är lite för sent att tänka på det nu va? 

Efterföljande toalettbesök. Att kissa efteråt var det skönaste jag upplevt. Vad jag inte visste då var att man förlorar krystförmågan efter förlossningen. Detta upptäckte jag dagen efter då jag var bajsnödig. Jo. jag var det. Jag erkänner. Jag ville bajsa. Men tji fick jag! Jag satte mig på toan, tänkte att jag skulle "hjälpa till" lite och...... ingenting. Nej. Man kan inte krysta. Jag blev sittandes, Helt chockad. Och nödig. Och inget hände. Det var bara att ge upp och dra på sig brallorna igen. Det tog tre dagar innan korven till slut kom ut av sig själv. Tre ångestfyllda NÖDIGA dagar.

Jag måste erkänna att bebisen börjar kännas tung nu. De senaste dagarna har jag inte kunnat ta några långa promenader för då gör det ont i sidan av magen. Det tynger neråt och ibland känns det nästan som om det ska spricka inne i magen för det är så uttöjt på vissa ställen. Idag har jag fått gå i snigelfart med kroppen lite framåtlutad, känner mig som en gammal tant... Det hade varit skönt att ha något stöd åt magen, något som håller upp den. Sen tar fötterna också mycket stryk, de är ju inte vana att bära runt på 15 extrakilon. Efter att ha stått upp i flera timmar på jobb värker och ömmar fötterna jättemycket. Att det gör ont är nog en varningsklocka om att jag får ta det lite lugnt och det ska jag göra nu. Jag har varit så stolt och skrytit över hur lite krämpor jag haft hittills under graviditeten, men nu måste även jag får gnälla och klaga lite. Mina fötter avlider, magen är tung och jag är så trött!

Jag ska värma min vetekudde i micron och gosa ner mig i soffan nu.



Hade det inte varit för allt sprattlande och knuffande där inne hade jag trott att det är en stor sten jag går runt och bär på. Bebis, kom ut till oss snart!

Nu väger bebisen c:a 2 kg och mäter totalt omkring 45 cm från topp till tå.

Förutom att gråta så kan nu bebisen göra allt som en nyfödd 40 veckors bebis kan. Det börjar bli trångt om utrymme inne i livemodern, men bebisen kan fortfarande sparka och röra sig. Den sover mycket under den här perioden, precis som en nyfödd bebis. Ögonen rör sig under REM-sömnen, och forskarna tror att fostret drömmer livfullt inne i livmodern.

När bebisen är vaken så använder den sina sinnen; den lär sig alltmedan den lyssnar och känner. Bebisen har sannolikt valt en förlossningsposition nu och ligger antingen med huvudet nedåt eller uppåt (sätesbjudning). När barnmorskan känner på din mage så kan hon känna hur barnet ligger och eventuellt försöka vända det om det ligger med stjärten först.

Ögonen är öppna under vakenperioderna och färgen på dem är vanligen blå, oberoende av vad den permanenta färgen senare kommer att bli, då pigmenteringen inte är färdigutvecklad. Den slutliga pigmenteringen kräver att ögonen utsätts för ljus och sker vanligen inom några veckor från förlossningen.



Ännu en vecka har gått och magen växer i rasande fart nu!

Imorgon ska vi på ett tillväxtultraljud för att kontrollera hur stor bebisen är. Jag har längtat efter att få se vår lilla skatt på skärmen igen. Eftersom jag går till en privat barnmorskeklinik ingår lite extra kontroller där av ett extra ultraljud. Det ska bli så spännande! Vi har redan varit på ett ultraljud - Rutinultraljudet som vi gjorde på sjukhuset i December, i vecka 17 + 2. Då fick vi även se bebisen i 3D. Trots att han/hon var ynka 17 cm då kunde vi tydligt se ansiktet och små, små armar och händer. Det var lite läskigt att se sin bebis inne i magen i så verklig form, men samtidigt helt fantastiskt.

Jag har precis vaknat efter att ha legat i halvt koma i sängen i två timmar. Var helt slut efter jobb så jag tog först ett varmt bad och sen la jag mig i sängen för att vila en liten stund. Längre än så har jag inte kommit och klockan är redan sex. Jag ska gå en runda bort till maxi nu och handla något gott att ha till efterrätt ikväll, det är trots allt lördag. En lång promenad i friska luften kommer göra susen!



Påklädd och redo för lite motion. De svarta mamma mjukisbyxorna kommer jag bo i sista månaden av graviditeten för de är jättesköna och fungerar lite som stöd för magen. Det är precis tjocktröjan går att knäppa, magen ser ut som ett bowlingklot på bilden. Mysigt, mysigt!