Jag måste erkänna att bebisen börjar kännas tung nu. De senaste dagarna har jag inte kunnat ta några långa promenader för då gör det ont i sidan av magen. Det tynger neråt och ibland känns det nästan som om det ska spricka inne i magen för det är så uttöjt på vissa ställen. Idag har jag fått gå i snigelfart med kroppen lite framåtlutad, känner mig som en gammal tant... Det hade varit skönt att ha något stöd åt magen, något som håller upp den. Sen tar fötterna också mycket stryk, de är ju inte vana att bära runt på 15 extrakilon. Efter att ha stått upp i flera timmar på jobb värker och ömmar fötterna jättemycket. Att det gör ont är nog en varningsklocka om att jag får ta det lite lugnt och det ska jag göra nu. Jag har varit så stolt och skrytit över hur lite krämpor jag haft hittills under graviditeten, men nu måste även jag får gnälla och klaga lite. Mina fötter avlider, magen är tung och jag är så trött!

Jag ska värma min vetekudde i micron och gosa ner mig i soffan nu.



Hade det inte varit för allt sprattlande och knuffande där inne hade jag trott att det är en stor sten jag går runt och bär på. Bebis, kom ut till oss snart!