Igår höll min lilla gangster på att göra mig tokig. Han sov dåligt hela natten och vaknade 5 på morgonen och ville upp, så det fanns inte mycket att be för. Han var trött och gnällig hela dagen och sov endast korta stunder i vagnen. Jag kunde inte göra någonting eller gå någonstans för då började han skrika direkt. Det blev många rundor ute med vagnen för jag orkade inte gå hemma och bära runt på honom hela dagen. Nu efter att ha läst runt lite förstår jag att han har kommit in i en period med seperationsångest. Den brukar dyka upp kring 8 månaders ålder. Han blir galen om jag försvinner ur sikte och han är svårare att lägga på kvällarna. Stackars liten, han förstår inte att jag aldrig kommer lämna honom.

Det enda som hjälpte var att sätta honom framför tvn och sätta på hans favoritfilm "I drömmarnas trädgård" med macka packa, iggle piggle och upsy daisy. Han blir helt till sig när han ser figurerna och han satt knäpptyst och tittade på ett helt avsnitt (20 min).



Nöjd för stunden. Titta på benen, han sitter/ligger ofta med benen i kors.