Vi har haft vår fina Albin i 17 dagar nu, men det käns som om han alltid varit hos oss. Det är otroligt hur mycket kärlek man kan känna till en människa man bara känt i 17 dagar. Jag kan fördriva timmar genom att bara sitta och titta på honom när han sover. Han är världens snällaste bebis. Han sover väldigt mycket och när han är vaken ligger han bara och tittar med sina stora blåa ögon och gör söta grimaser. Jag börjar vänja mig vid mitt nya liv nu och har kommit in i bättre rutiner. Albin har fortfarande sonden kvar men den åker förhoppningsvis nästa vecka eftersom amningen börjar gå riktigt bra nu. Han går upp bra i vikt och i fredags när hemsjukvården var här vägde han 2770g.

Nu när allt börjat rulla på här hemma och jag vet att min lilla pojke mår bra, ska jag ta tag i bloggandet igen. Vi har världens snällaste bebis så jag får njuta så länge det bara går av att ha lite egentid. Det är inte alla nyblivna föräldrar som har möjlighet att sitta en stund framför datorn. Visserligen är datorn det mest underprioriterade just nu men jag tycker om att blogga och ska därför hålla bloggen vid liv!