Tänkte passa på att skriva ett litet blogginlägg medan min lilla älskling ligger och sover här på köksbordet brevid mig. Det har redan gått en hel vecka sedan förlossningen och jag börjar så smått komma in i min nya roll som mamma. Det är fullt upp dygnet runt eftersom Albin ska ha mat var tredje timme. Eftersom han är född 5 veckor för tidigt är han väldigt trött och orkar inte suga ordentligt, därför har han en liten slang i näsan så vi sondmatar honom samtidigt som vi amningstränar. Vi har hemsjukvård vilket innebär att det kommer hit personal från sjukhuset varannan dag för att väga honom och se så allt är bra och det är en enorm trygghet. Det är viktigt att han börjar gå upp i vikt så han orkar med att amma ordentligt och blir en stor och stark pojke. Jag har börjar vänja mig vid sonden och det är skönt att veta att han får i sig ordentligt med mat, men det är mycket jobb, speciellt på nätterna. Men trots att jag bara får ett par timmars sömn åt gången känner jag mig ganska pigg - mammakrafter. Jag tar dagen som den kommer och lägger ner all tid och energi på att min lilla skatt ska må bra. Han är så otroligt fin och jag lever inne i en bubbla och vill bara gosa och pussa på honom hela tiden. Det är så mycket kärlek och så mycket känslor att jag ibland fäller några glädjetårar när jag tittar på honom. Jag kan knappt förstå att det lilla miraklet är mitt och Stefans barn. Vårt lilla kärleksbarn.

När jag har tid ska jag skriva en förlossningsberättelse och dela med mig av lite bilder från den bästa dagen i mitt liv.



Här ligger han framför mig på köksbordet och sover så gott. Min lilla prins!